Den här veckan hade jag tänkt skriva om ritualer, att det är något med konceptet som just nu känns så lockande. Undrar hur det kommer sig att just det ämnet känns intressant, tänkte jag, innan jag insåg att det är för att det är HÖST NU. Uppenbarligen är jag en slav under säsongerna, eftersom mitt humör och fokus skiftar från att vilja vara kreativt närvarande under sommaren till att jag blir sugen på rutiner när sommaren går över till höst (det riktiga nyåret!). Och nu, precis när löven skiftar i färg, känns rutinerna inte tillräckligt som de är, utan behöver det lager av djupare intention, eller vad det nu är som skiljer rutinen från ritualen.
Vad är en ritual egentligen?
Enligt wikipedia (japp) definieras en ritual som ett skeende med symboliskt värde. Anledningen till att alla kulturer har ritualer är för att vi människor har ett ständigt behov av att skapa ordning i världen. Ritualer kan av den här anledningen lindra ångest. En ritual är alltid kopplad till en handling, och det finns ofta en teatral eller konstruerad ram kring ritualen som visar att symboliken i handlingen är viktigare än handlingen i sig.
Förr skapades ordningen vi eftersökte i världen desto mer genom de stora institutionerna, kyrkan och kollektivet, och det var också de som bestämde formen för våra ritualer. Men ju mer vi gjort oss av med beroendet av institutionerna för social trygghet och försörjning har vi bara kvar de formella högtiderna och några övergångsritualer som bröllop och begravning. Desto fler ritualer hittar man nu istället i arbetslivet (trefika, AW) och sportsammanhang.
Men det verkar också som att ritualer har fått en mer individuell inriktning. Inte så konstigt när man tänker på det, vi har tappat många kollektiva sammanhang men ännu kvarstår behovet av att ordna världen. Vi skapar ordningen genom att göra om våra återkommande aktiviteter till ritualer, och känner på så sätt att vi har någorlunda kontroll på vad som ska hända och på vår identitet. Någon måste äta långfrukost varje helg och läsa alla helgbilagor, någon annan skaffar sig en kvällsritual med ansiktstvätt och tretton olika krämer, en tredje korkar upp en flaska vin efter jobbet.
Man kan tänka sig, eller jag gör i alla fall, att vi skulle behöva lite fler ritualer i våra liv. Någon konstaterade till exempel att det är synd att vi inte längre ber en bordsbön eftersom det är så bra för matsmältningen. Men det finns också något i att skapa symbolik i saker som vi redan gör, eftersom det som sagt inte spelar så stor roll exakt vad handlingen är utan vad vi fyller den med för värde. Och det behöver verkligen inte vara religiöst, även om själva ordet ritual gärna skapar associationer åt det hållet. Det viktiga är just att tillskriva handlingen mening, att lyfta den från rutin till - ritual.
Varför är just hösten ett så bra tillfälle att börja skapa lite fler ritualer? Det måste helt enkelt vara för att vi alla har inom oss någon version av pumpkin spice latte-tjejen. Vi kan inte värja oss mot höstmyset. Det är bara att helhjärtat anamma allas vår inre basic. Flest värmeljus vinner.