Nu grönskar det

Hur får man semestern att kännas som världens längsta sommarlov?

Den här veckans nyhetsbrev handlar om hur man (eventuellt) får sommaren att kännas så där evighetslång som den en gång gjorde. Jag tänkte också dela med mig av ett behov av förändring jag känt på senaste tiden. De två råkar nämligen sammanfalla.

***

Vi är i slutet av juni, nyponrosorna har snart blommat över och himlen bjuder på skurar och blå himmel om vartannat. Studentflaken som dunkade genom stan inledde månaden med en påminnelse om att det börjar nu. Har kan man inte bli nostalgisk av den här tiden på året? Man har inget val.

Även om nästan ingen över nitton jordsnurr har sommarlov eller en skolavslutning som markerar sommarens start sitter känslorna fortfarande i. Med det kommer den lilla förhoppningen om att man i år ska få en sådan sommar som man minns från när man var yngre. En utan slut.

***

Det är ju inte speciellt svårt att lista ut anledningen till att vuxensomrarna känns så mycket kortare än de gjorde förr. Fler än jag har tidigare konstaterat att det har att göra med att vi inte är närvarande där vi faktiskt är, utan alltid mentalt någon annan stans.

Något som troligtvis har eskalerat den här utvecklingen är att vi har så många metoder för att förflytta oss till andra platser än där vi befinnes oss fysiskt. Vi behöver egentligen aldrig vara där vi är, och har kanske till och med glömt bort att det är vårt naturliga tillstånd. Här, exakt här.

Samtidigt kan jag inte vara ensam om att känna att mitt behov av att ta del av andras upplevelser för länge sedan är mättat. Jag vet knappt vad min egen smak är, vad mina egna intressen är, för att jag har hjärnan så fullproppad med intryck av andras smak, andras intryck, andras intressen. 

Även det, ska vi kalla det bruset, har blivit en naturlig del av våra liv. Så naturligt att vi inte längre tänker på att det skulle kunna vara på något annat sätt. Jag säger vi, menar jag och tänker också att det är många fler än jag som delar den här upplevelsen. Mätt, uttråkad, smått förvirrad.

Tiden, den är alltid så knapp. Den tiden som vi säger att vi inte har, när vi ursäktar oss för att inte ha skapat något den här månaden heller. Hur mycket av den spenderar vi med att just stirra på innehållet som andra presenterar för oss i olika kanaler?

Jag har några idéer på vad jag ska göra i sommar för att vara lite mer här och lite mindre i bruset. Kanske får det sommaren att kännas evighetslång, kanske får min hjärna utrymme att istället tänka något eget istället för att bara vara ett eko av alla andras smak. Oavsett känns just sommaren som det perfekta tillfället att stänga av, det finns ändå så mycket annat att lägga uppmärksamheten på.

Jag vill:

1. Gå till en ICA-butiken nära landet med halvtaskigt utbud och köpa det som jag dras till istället för att spara ner recept på Instagram som jag aldrig kommer laga.

2. Äta sommarmat: flingor i mjölk med blåbär, den mat som bjuds när man är gäst, ett hembakat bröd, grillkorv, en lite sandig fralla på stranden.

3. Läsa böckerna jag redan har i min bokhylla och hålla mig borta från de senaste släppen.

4. Lyssna på mer musik och mindre av mina vanliga poddar.

5. Stänga alla flikar på min webbläsare och skriva mer för hand.

6. Ringa mer istället för att halvt följa med i en gruppchatt eller ha upphackade konversationer via sms.

7. Stänga av telefonen på kvällen, kanske en hel helg, för hur ofta gör man det? Aldrig.

8. Använda mina sociala medier bara under väldigt begränsade stunder och sluta tvångsmässigt använda telefonen som snuttefilt.

9. Mejla med min bästis.

10. Filma och klippa ihop videos bara för att det är kul. (Side note, men i gymnasiet gjorde vi det här en del, innan film och foto blev synonymt med influencers. Minns ni att det finns en sån tid?)

11. Ta de chanser som finns under den här långa sommaren att använda händerna, helt analogt. Inte för att det ska bli något - bara som ett sätt att fördriva tiden.

Kontentan av det hela är att spendera mindre tid gloendes och lyssnandes på vad alla andra gör i någon slags ständig feedbackloop. Jag vill tömma mig helt på andras upplevelser - de som kommer snyggt och snabbt paketerade i bild och ord. Jag vill ta reda på vad jag själv kan skapa om jag stänger av bruset. Jag vill se vad som faller mig in när minnet av vad man ska göra och hur det ser ut utifrån är utsuddat.

Min plan är alltså att sommaren ska vara som ett ark, orört av andra. Det jag ska fylla den med är det som jag har framför mig, och de jag har framför mig.

Målet är att det ska bli den längsta sommaren. Vi får se om jag lyckas, hoppas ni vill vara med.

Glad midsommar!