Hallå!
Man skaffar visst en bebis och plötsligt har det gått en och en halv månad. Av hans liv och också av radiotystnad här i nyhetsbrevet. Inga konstigheter egentligen, jag vet att ni fattar. Men jag har saknat er!
Jag kan inte direkt skylla på tidsbrist, för även om dygnets timmar är oförutsägbara har det ändå funnits lite tid att skriva medan bebisen sover. Men på grund av det som kallas amningshjärna har tankarna inte bara varit som sirap utan hjärnan också oförmögen att tänka på något som inte är direkt kopplat till min bebis eller totala ytligheter. Jag har ägnat några veckor av att vara besatt av att inreda och färgsätta, be-satt.
Men här är vi nu, och jag känner lite mer som vanligt. Vem vet om det bara är tillfälligt, så jag passar såklart på att slänga ut en text som eventuellt har större allmänintresse än NCS-koderna på mina väggar. Närmare bestämt en spaning om mjölk. KOMJÖLK såklart, inget annat.
Dess framtid känns ju rätt oviss. Visst tar det tid att sänka ett så ultramarknadsfört skepp som mjölken ändå har varit under andra halvan av 1900-talet (mjölkföretag är t ex de enda som tillåts göra reklam i skolor), men under de senaste åren verkar det faktiskt ha hänt. Mjölken har inte längre samma outmanade status, och det märktes inte minst av att Arla “vann” Årets matbluff förra året och dömdes till Konsumentombudsmannen för att de hävdar att deras ekologiska mjölk har “Netto noll klimatavtryck”.
Men mjölk har fått utstå kritik under flera år. Oatly var ju till exempel en av de som byggde hela sitt varumärke på att motsätta sig mjölkföretagen, och jag ska medge att jag är en av de som köpte hela konceptet havremjölk och såg det som tecknet på den vanliga mjölkens kommande och totala utfasning.
Sen dess har vi sett hur havredryckens (även känd som Stockholmsmjölkens) image också har nyanserats en smula. Oatly köptes av världens största kapitalfond, känd för att bidra till regnskogsskövlingen i Brasilien. Samtidigt har havredrycken fått en känga i debatten om riskerna med processad mat. Vegoprodukter i stort synas på grund av ofta långa ingredienslistor och lågt näringsinnehåll.
När medvetna konsumenter blir allt mer informerade och intresset för naturliga råvaror ökar, har kanske komjölken en naturlig (hehe) plats på dryckeskartan igen. Det menade i alla fall några av paneldeltagarna på ett digitalt seminarium om dryckestrender, anordnat av branschorganisationen AGFO. En av deltagarna spådde att mjölk faktiskt har potential att få en lysande framtid. Men för att det ska ske krävs produktutveckling, till exempel mot en lyxigare variant av mjölk. Precis som vi idag köper kött med den medvetenheten, skulle mjölken också kunna komma från gräsbetande kossor, och den skulle inte vara behandlad genom homogenisering. För detta skulle man alltså kunna betala extra.
För även om helt vanlig mjölk fortfarande har status som naturlig produkt som främjar Sveriges öppna landskap, är den mjölk du hittar i butikshyllan inte längre densamma som den har varit historiskt. Det betyder inte att mjölken som råvara är dålig, bara själva metoderna genom vilka den framställs och som gjort slutprodukten alltmer onaturlig. För att förtydliga: kossor som framförallt äter foder istället för gräs och mjölk som både homogeniseras och pastöriseras.
Jag älskar den här typen av spaningar. Istället för att slänga ut en hel råvara för att den förknippas med vissa problem, kan man istället ta problemen och vända dem till någonting bra. Icke-homogeniserad mjölk från gräsbetande kor checkar av flera av de punkter som kommer att vara aktuella för framtidens konsumenter: minimalt processad och lokal mat som är framställd med respekt för miljön, djuren, klimatet och vår hälsa. Vi vet att djur som lever på gräs istället för foder producerar mer hälsosam och smakrik mjölk, och detsamma gäller förresten för kött.
Jag tror såhär: vi är inte gjorda för att proppa i oss mängder med mjölkprodukter, och det kommer vi inte längre att göra i framtiden. Alla dessa varianter av mjölk är i stället något som möjliggör att vi har olika sorter att välja mellan, att vi lite mer specifika med vilken typ av produkt vi väljer vid ett givet tillfälle. Det vill säga: vi börjar välja med omsorg. Ibland kommer en kossa ha varit involverad, men ibland inte.
Så välkommen tillbaka säger vi till mjölken! Och till nyhetsbrevet.